Jag växte tillsammans med dig, du gav mig kärlek, lycka osv. Men en dag tog det stopp, och inte för att du hade gjort nått, belive me. Men jag såg dig mer som en vän, och även hur mycket jag sårade dig så vet jag att jag gjorde det rätta, för jag vet att du inte skulle vilja att jag var tillsammans med dig om jag INTE hade några känslor. Men under tiden, du var min bästavän och kärlek, utan tvekan. Vad dom andra sa lyssnade jag aldrig för jag visste vilken fin människa du var och hur mycket du fått stå ut med under åren. Jag ville finnas där för dig, inte se dig ledsen och jag tog åt mig av dina problem, jag kände med dig, men mest av allt jag förstod. Jag förstod dig så som du förstod mig, du var min trygghet. Men jag utvecklades till en helt annan person med dig, jag tappade greppet om vem jag var, och nu känner jag äntligen att jag håller på att hitta tillbaka till det. Men det var inte ditt fel, utan det var mitt, jag och ingen annans fel.

Men när jag säger det här till dig, ta åt dig snälla? För din egen skull. Börja leta efter andra tjejer, eller tänk inte alls på mig mer på det sättet för jag älskar inte dig, inte på det sättet och kommer aldrig mer göra det. Jag finnas fortfarande här för dig, och ställer alltid upp. Men ge upp dina hopp om en framtid för oss, snälla. Du kommer bara bli besviken och kanske ännu mer sårad. Jag tycker att det är skitjobbigt att få sms från dig där det står att du inte vill leva, och hoppas på att det blir vi i framtiden. Men inse faktum, det finns inget "vi" längre, och det kommer aldrig göra det heller. Jag skriver gång på gång att det inte kommer hända men ändå ger du inte upp? Jag har gått vidare, jag lever mitt liv, har annat att tänka på än det som du tänker på. När jag tänker tillbaka på tiden som vi hade kommer jag alltid att le eftersom att både du&jag utvecklades under tiden, och vi hade det så jälva kul tillsammans. Men vi utvecklades åt andra håll, jag tog steget åt en helt annan riktining än vad du gjorde och jag kände att det var bäst att lämna det vi två hade som minnen och en underbar tid.

Förlåt än en gång för att jag sårade dig, men ta åt dig, och hoppas du väljer rätt beslut till framtiden..